Ett problem brukar vara att sylten möglar, att saften jäser eller att marmeladen rinner. Men det finns enkla sätt att förhindra det.
Bär, frukt och socker är huvudingredienserna i sylt, saft, mos och marmelad. Sockret är nödvändigt för den goda smaken, för konsistensen och hållbarheten.
Pektin är ett geléämne som finns i olika mängder i frukt och bär. Det är pektinet som gör att sylten eller marmeladen blir fast. De syrliga frukterna eller bären innehåller mer pektin än de söta, omogna mer än övermogna.
Behövs det mer syra kan
citronsyra tillsättas.
Askorbinsyra ökar c-vitamininnehållet samtidigt som det förhindrar att ljusa frukter och bär brunfärgas. Numera finns även
syltsocker som är tillsatt med väl avvägda mängder av såväl syra som pektin.
För att förhindra mögel kan man tillsätta
kaliumsorbat. Det är särskilt nödvändigt i lättsockrade produkter.
Vissa bär och frukter, särskilt lingon och hjortron, innehåller
natriumbensoat som utgör ett naturlig skydd mot jäsning. Tillandra bär och annan frukt kan man tillsätta natriumbensoat i den färdiga sylten. Syltsocker innehåller redan från början ett rätt avvägd mängd natriumbensoat.
Citronsyra: (C6H8O7), inom livsmedelsindustrin betecknad med
E-nummer E 330, är en
karboxylsyra som utvinns bland annat ur omogna
citroner. Citronsyra är förhållandevis stark för att vara en karboxylsyra och används därför även som rengöringsmedel, exempelvis vid rengöring av badkar och toaletter. Den används även till att ta bort rost från stål. Inom livsmedelsindustrin används citronsyra som
surhetsreglerande medel.
Askorbinsyra: mer känt som C-vitamin, är en
organisk syra och
antioxidant. Askorbinsyra kan syntetiseras ur
glykos av de flesta
växter och djur. Askorbinsyra, mer känt som C-vitamin, är en
organisk syra och
antioxidant. Askorbinsyra kan syntetiseras ur
glykos av de flesta
växter och djur.
Kaliumsorbat: är ett
konserveringsmedel med
E-nummer E 202 som hindrar
jäst- och
mögeltillväxt. Kaliumsorbat är neutraliserad
sorbinsyra och finns naturligt i många frukter och bär. För industriellt bruk framställs det på kemisk väg.
Natriumbensoat: (
konserveringsmedel E 211) har den kemiska formeln
C7
H5
O2
Na och kan i kemiska termer beskrivas som
bensoesyrans natriumsalt. Natriumbensoat kan vid vissa förhållanden undergå
dekarboxylering i kombination med
askorbinsyra (
antioxidationsmedelE 300) och därvid bilda
bensen, som är ett cancerogent
aromatiskt kolväte.Natriumbensoat tillverkas vanligtvis i industriell skala av
toluen.