Ta tillvara och bevara "tips" om sylt, saft m.m.

Ett problem brukar vara att sylten möglar, att saften jäser eller att marmeladen rinner. Men det finns enkla sätt att förhindra det.
Bär, frukt och socker är huvudingredienserna i sylt, saft, mos och marmelad. Sockret är nödvändigt för den goda smaken, för konsistensen och hållbarheten.
Pektin är ett geléämne som finns i olika mängder i frukt och bär. Det är pektinet som gör att sylten eller marmeladen blir fast. De syrliga frukterna eller bären innehåller mer pektin än de söta, omogna mer än övermogna.
Behövs det mer syra kan citronsyra tillsättas. Askorbinsyra ökar c-vitamininnehållet samtidigt som det förhindrar att ljusa frukter och bär brunfärgas. Numera finns även syltsocker som är tillsatt med väl avvägda mängder av såväl syra som pektin.
För att förhindra mögel kan man tillsätta kaliumsorbat. Det är särskilt nödvändigt i lättsockrade produkter.
Vissa bär och frukter, särskilt lingon och hjortron, innehåller natriumbensoat som utgör ett naturlig skydd mot jäsning. Tillandra bär och annan frukt kan man tillsätta natriumbensoat i den färdiga sylten. Syltsocker innehåller redan från början ett rätt avvägd mängd natriumbensoat.

Citronsyra: (C6H8O7), inom livsmedelsindustrin betecknad med E-nummer E 330, är en karboxylsyra som utvinns bland annat ur omogna citroner. Citronsyra är förhållandevis stark för att vara en karboxylsyra och används därför även som rengöringsmedel, exempelvis vid rengöring av badkar och toaletter. Den används även till att ta bort rost från stål. Inom livsmedelsindustrin används citronsyra som surhetsreglerande medel.

Askorbinsyra: mer känt som C-vitamin, är en organisk syra och antioxidant. Askorbinsyra kan syntetiseras ur glykos av de flesta växter och djur. Askorbinsyra, mer känt som C-vitamin, är en organisk syra och antioxidant. Askorbinsyra kan syntetiseras ur glykos av de flesta växter och djur.

Kaliumsorbat: är ett konserveringsmedel med E-nummer E 202 som hindrar jäst- och mögeltillväxt. Kaliumsorbat är neutraliserad sorbinsyra och finns naturligt i många frukter och bär. För industriellt bruk framställs det på kemisk väg.

Natriumbensoat: (konserveringsmedel E 211) har den kemiska formeln C7H5O2Na och kan i kemiska termer beskrivas som bensoesyrans natriumsalt. Natriumbensoat kan vid vissa förhållanden undergå dekarboxylering i kombination med askorbinsyra (antioxidationsmedel
E 300) och därvid bilda bensen, som är ett cancerogent aromatiskt kolväte.Natriumbensoat tillverkas vanligtvis i industriell skala av toluen.